lördag 25 december 2010

God Jul!

(Tyvärr funkar inte längre vår länk till videoklippet. Kommer ett nytt om några dagar)

Denna höst har varit den mest intensiva i våra liv. Utan överdrift. Och nu avslutas snart detta år. Idag är det annandagen. Igår hade vi vårt största möte hittills i vårt församlingsplanteraräventyr. Ja, ingen mega grej dårå, men för oss var det stort. Men det återkommer vi till om någon dag. Här kommer en liten video hälsning, klippet börjar med att Jemima inleder skolans julkonsert, ackapella och inför drygt 700 föräldrar. Vi är inte lite stolta...

Videoklippet fortsätter sedan med hur vi packar julklappar. För en vecka sedan så fick vi möjligheten att ta ut alla flykting-barn på fängelset vi besöker. En vakt som verkligen varit negativt inställd och nekat många andra besökare bad oss, vår församling, att göra något för barnen under jul. Favör! Vi hann knappt nämna om behoven för någon. 150 fina gosedjur inköptes och paketarades med frukt, godis, ritblock, kritor, penna, necessär osv. Stort tack till alla som ville vara med. Vi fick faktiskt neka några gåvogivare... Men däremot vill vi uppmuntra er att göra det möjligt för oss att inte bara ge en gåva på jul. Vi besöker detta fängelse i regel varje vecka. Vi vill visa dessa flykting familjer att vi kommer ihåg dem. Gud ser dem.

Ja, tänk, när Jesus föddes fick han och hans föräldrar fly som flyktingar. Denna jul kan de flesta av oss sitta tryggt och fira med familj och vänner. Och det är ju så det skall vara. Låt oss fira att Jesus kom för att rädda oss och ge oss ett hopp som aldrig sviker. Så kan vi fortsätta att jobba imorgon, för att fler skall få detta hopp.

söndag 26 september 2010

Jasmine 6 år!



Torsdagsmorgon firade vi Jasmine med bricka och presenter på sängen. Hela huset var fullt med ballonger och vimplar i olika nyanser av rosa, vitt och blått.

Josef och Jasmine fick äran att hissa flaggan tillsammans vid nationalsången och bönen som skolan alltid startar med.

På fredageftermiddagen hade Jasmine bjudit in alla 1:a klassare, dryga 40 med familjer... som tur var kunde inte alla komma. Vi hade huset fullt ändå och partystämningen var på topp.

Kakor, tårta och lekar som mumieleken där de olika lagen skulle snabbast "slå in" sin mumie i toapapper. Den lekens bonuseffekt blev också att kunna göra snöänglar på golvet. Lite extra städjobb men det är det ju värt ibland.


söndag 12 september 2010

En salig blandning

Söndag igen. Veckan går så fort. Veckans bästa dag redan här. Och för oss redan över. Men vi ser tillbaka på en intressant dag. Varje söndag har vi tre mötesplatser. Först morgonkaffe på Segafredo inne på Central Bangna. Idag kom ett nytt par. Ett härligt amerikanskt par i övre medelåldern. De jobbar på barnens skola och har tidigare jobbat som missionärer på balkan i ett tiotal år. Så fräsha och uppmuntrande.

På vår eftermiddags gudstjänst var det ytterligare några nya och det blev en salig blandning av mestadels unga vuxna. Thai i absolut majoritet, en holländare, en brevbärare från Tonga, en tjej från Filipinerna, en annan brevbärare från Kiribati (den första från det folkslaget vi någonsin mött), en affärsman från Bhutan och en från Kina, tre studenter från Amerika och en fyrbarnsfamilj från Sverige (vi alltså). Vår lilla samlingssal hade bara två stolar lediga förra veckan, idag fick vi använda extrastolarna.
Jippie och halleluja!

På vår kvällssamling på Starbucks var det däremot lugnare. Ett gäng som vi lärde känna förra veckan var där och fikade och vi fick växla några ord med dem igen. Men de kom liksom inte dit för att "gå till kyrkan" men vill man skarva på i statistiken kan vi räkna in dem... ;-) Men, nej det skall vi akta oss för. Snart är de med ändå, tror vi.

Lite senare kom en skön kille som kom med ivarjefall. Vår favorit konstnär. Mr Peach. En underbar man. Riktig konstnär. Trendig kille med många härliga vilda idéer. Han ville höra mer om våra drömmar för vår församling och lyssnade med stort intresse. Han vill vara med och utforma och dekorera våra framtida barnrum. Han fångade visionen. Han tror på den. Han hade några riktigt sköna uttryck vi nog kommer använda oss av i framtiden. Han berättade lite mer om sin livshistoria och hur han växte upp en brusten familj och lämnades till ett barnhem. Idag är hans slogan "Love never dies" och han driver tre konstbutiker med samma namn. Utan någon erfarenhet i den frikyrkliga världen talar han om "frön som sås", "hur hjärtan får växa upp i kärlek", "kraften i syndernas förlåtelse och kraften i att förlåta andra", "a contemporary church" osv.

Gud lägger sitt pussel nu. Han lägger grunden för en Kreativ, Kärleksfull, Contemporary Christian Church med fokus att Connect people with God och med varandra. Ett LifeCenter som betjänar folket i Bangkok, thailändarna först och främst men även alla de folkslag som rör sig i denna stad.

Denna blogpost blev visst en salig blandning. Hoppas ni kan uttyda svengelskan. Glöm inte att Gud älskar dig och att du är en viktig del av hans församling. Get involved! Du passar! Du behövs!

fredag 3 september 2010

Orättvist

Idag var det mer folk i rörelse runt fängelset vi besöker än vanligt. Det var hjärtskärande att se fångarna i sin transport och deras släkt och vänner som stod hjälplösa brevid.

Inne på fängelset var fångvaktarnas attityd hård och vi hörde hur en av vakterna hotade en fånge med att han skulle döda honom. En av kvinnorna vi besökte berättade hur de nu är femhundra personer i deras cell. För att få liggplats sover de i skift. Så oerhört omänskligt. Detta är verkligen en svulst. Be att vi får möjlighet att inte bara besöka fångarna men också kontakter och visdom att utöva ett rättfärdigt inflytande på denna plats.

Vi behöver hitta vägar att skipa rättvisa. Situationen är desperat.

onsdag 18 augusti 2010

Bilar

Häromdagen var vi och firade den thailändska mors-dag som är drottningens födelsedag. (Fars-dag som infaller i december är kungens födelsedag) Här firar man hårt och dessa dagar är röda dagar.

När barnen var lediga passade vi på att åka ner på stan och ta en fika på en av våra vänners nya arbetsplats. Han vart så glad att vi kom hela familjen.

På vägen så passade vi på att titta på några fina bilar. Ingen var stor nog att rymma hela familjen så alla fick välja varsin favorit.

torsdag 12 augusti 2010

Samhörighet

Vi älskar detta folk och den trevliga kulturen. Här är det inte svårt att få leenden tillbaks när man ler mot människor. Hemma i Sverige tittar oftast bara folk konstigt tillbaks på en. ;-) Vi upplever det ganska lätt att få kontakt med människor här. Det går också att få en ytlig vänskap ganska fort. Det som varit utmaningen här det är att komma sina vänner lite närmare.
Det är inte enkelt för någon att vara sårbart ärlig. För en thailändare är det nästan omöjligt.

Ändå är det ju en kultur av sådan vänskap vi vill skapa. Där man får vara den man är tills man blir den man skall... En vänskap där man lägger undan maskerna. Här i Sydostasien är det värsta man kan göra att förlora sitt ansikte, sin mask. Bibeln talar om att om vi skall ha verklig gemenskap behöver vi lägga undan maskerna. (Se 1 John kap. 1)

För att kunna lägga av sig maskerna behöver vi trygghet. Många brottas med sin osäkerhet. Men i gårdagens nattvard blev Guds kärlek så tydlig. I den tryggheten kändes det som om många fick byta sin osäkerhet mot sårbarhet. Och i den sårbarhetens gemenskap finns en oerhörd styrka. När vi delade brödet upplevde vi en samhörighet vi inte tidigare upplevt i vår församling. Be gärna för att detta får fortsätta, att vår församling får skyddas från hyckleri och istället präglas av äkta vänskap och att de som nu växer in i ledarskap får bli helt trygga, ärliga och sårbara inför varandra.

Denna bild togs efter tjejfikat på söndagens eftermiddagsmöte då Sven och Inga Wikström också besökte oss.

Viktig kväll

Varje onsdag kväll brukar vi ha nattvard & bön hemma hos oss. Igår var det mycket speciellt. Det var vår familj och ett litet gäng thailändare.

Vi hade så kul! Det är viktigt.
Vet inte om det var konstellationen av vänner eller att vi åt/fikade tillsammans som gjorde det. Eller om det var att vi nu kommit vidare i vår vänskap. Även barnen njöt av att vara med och det märks att de känner sig trygga med detta gäng.

Vi upplevde Guds närvaro! Det är viktigt.
Mitt i den sköna stämningen samtalade vi över ett ganska allvarligt budskap. Liknelsen om talenterna och vad vi gör med allt det Gud lagt ner i våra liv. Efter bön delade vi så nattvarden. Det är sådana här ögonblick som är ganska svåra att förklara för de som inte delar vår tro. Det är heligt. Det är frihet. Innerligt och stillsamt men också jublande, bubblande glädje.

Vi gjorde planer. Det är viktigt.
Vi samtalade och bad för varandra men också vår stad, för vår församling och vår framtid. Vi har mycket i röret. Vi har många behov. Vi inser att vi behöver många mirakler. Vi behöver mera resurser. Be med oss. Vårt uppdrag är omöjligt att genomföra själva. Vi behöver Gud, vi behöver varandra. Vi pratade igenom våra rutiner inför söndagarnas samlingar och hur vi får mer tid att förbereda dessa. Det var så uppmuntrande att se hungern och ivern att bygga. Och så viktigt att få ner saker på papper. Tydlighet. Åh. Like it!

måndag 9 augusti 2010

The Soundtrack of Our Lives

Varje skoldag här i Thailand börjas med flagghissning och nationalsång. I varje varuhus pumpar de internationella radiohitsen med Lady Gaga, Jason Mraz, Justin Bieber osv. Thailändarna älskar musik.

Musik förenar. Musikstilen är den viktigaste delen av många gängs identitet. Musik påverkar. Musik förmedlar känslor. Musik skapar atmosfär. Tänk bara på hur musik används i filmer, vi vet när det börjar bli spännande bara av att lyssna på soundtracken. Häromdagen när vi åkte igenom China Town så hade taxichauffören på sin skiva med klassisk kinesisk musik. Det kändes som vi åkte genom en film.

Musik väcker minnen, sånger vi lyssnade till när vi var nykära, sånger vi sjöng när vi var barn, sånger vi sjöng när vi fattade heliga beslut, sånger som tröstade under tider av sorg eller kamp. Vilken kraft det finns i musik!

Vad har du för soundtrack i ditt liv? Kung David beskriver något oerhört vackert i Psalm 40:

2 Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog mig upp ur fördärvets grop,ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.
4 Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN.

När det känns som man sjunker i de oändliga behoven, allt som gått fel, missförstånden, tröttheten, oron, prövningarna eller sin egen oduglighet, då behöver man VÄNTA. IVRIGT. på HERREN.

Han böjer sig till oss. Lutar sig mot oss. Lyssnar. Drar oss upp.
Och ger oss en ny sång. En ny soundtrack. Från att det varit ute med oss fylls vi med toner av hopp, tröst, uppmuntran, tro, tacksamhet, kraft, glädje, kärlek.

Många påverkas av atmosfären runt omkring dig.
De ser att det går att lita på Gud. De hör det på musiken.

Nu höjer vi volymen!

lördag 7 augusti 2010

Thai style

Idag besökte vi ännu en del av Bangkok vi inte tidigare besökt. Lördagar är vår familjedag och idag ville barnen upptäcka Little India - Pahurat - en spännande, sjudande indisk del av Bangkok. Här säljs tyger i enorma upplagor och försäljarna klättrar på travarna. De allra flesta är Sikher med sina turbaner. Dofter av rökelse. Trångt och färgglatt. Massor med stånd av olika slag. Vi gick förbi ett antal affärer som sålde Hindugudar i alla storlekar.

Vi hittade även fina thai dräkter till de två yngsta. Så nu är de förberedda på när det blir Thai-day på deras skola.

Ikväll blev de det populäraste paret i Bangkok! Snacka om kontaktskapande. Skulle de ta betalt för varje foto skulle vi kunna köpa en bil nu.

fredag 6 augusti 2010

7-årig bröllopsdag i fängelset

Idag när vi besökte fängelset på morgonen var vi ett större team. Vi kunde ta ut fyra par och deras barn. Vi valde att ta ut ett par vi inte besökt på ett tag. Det känns absurt att ha makten att välja vilka par som skall få träffas, men vi ber om Guds ledning. Men det gör ändå ont att tänka på alla dem som inte setts på en månad. Paret vi tog ut vart så glada att få träffas och det första de sa var att de firade bröllopsdag denna dag.

Han hade gjort ett fint kort till sin fru. Han är en konstnär och gör sådana här fiskar och räkor för att få tiden att gå. De är gjorda av plastpåsar och en fisk tar drygt åtta timmar att göra. Det var en dyrbar och miljövänlig present vi fick idag som tack för besöket. Men inget går upp mot minnet av att se detta par idag ta varandra i händerna och be tillsammans.

torsdag 5 augusti 2010

Back to school



Idag åker vi till Ramkhamhaeng Universitetet tillsammans med Inga & Sven Wikström som är här och hälsar på från vår hemförsamling. Varje gång de varit här har Gud använt dem för att nå nya nyckelpersoner så vi har lite förväntan på vad Gud skall göra idag.

Idag är också barnens första riktiga skoldag efter ett långt härligt lov. Jasmine börjar ettan! Josef tvåan och Jemima fyran. Jemima är extra glad för en norsk tjej som också börjat i hennes klass i år. Alla barnen har fått nya lärare och nya klassrum.

måndag 2 augusti 2010

En dag att fira!

För tre år sedan idag landade vi i Bangkok. Men vad som är ännu större skäl att fira denna dag är att den 3:e augusti 1996 sa vi ja till varandra i Barkarökyrka utanför Västerås. Festen hölls i Stenköket, Strömsholms Slott.

"Älska varandra i nöd och lust!" Den bonaden fick vi av några fina vänner.

"Guds trofasthet varar från släkte till släkte" läste brudgummens far ur Psalm 100.

"Jag vill ge dig, o Herre, min lovsång" sjöngs av gästerna i kyrkan.

Pastor Alvar Henningson vigde oss samman. Pastor Niclas Collén körde oss i vår drömbil, en skogsgrön veteran-Jaguar i toppskick med ljusbeige skinklädsel. Föräldrar, familj, släkt och vänner kom för att fira. Idag får vi fira med varandra och våra fyra barn, Guds gåvor till oss!

söndag 1 augusti 2010

Bloggat på dagen denna vecka

Om några dagar vaknar denna blogg till liv! Just nu bloggar vi på tidningen Dagens hemsida. Du kan läsa här. (UPPDATERING: Eller scrolla neråt då vi nu lagt över blogposterna hit)

Tack för att du besöker vår blogg. Vi står i en mycket spännande tid och vi ser framemot att få berätta framöver. Be gärna för oss. Vi behöver medarbetare som kan axla ansvar i det viktiga arbete vi står i. Skriv gärna om du har något böneämne!

Vilken nåd att få vara med!

Ibland hör man människor som suckar över att de borde gå i kyrkan. Men det måste man inte! Det är en nåd att man får! En hel vecka har vi väntat. Äntligen får vi träffa våra vänner och lovsjunga Jesus. Hur bra som helst! Söndagar är gudstjänstdagar för oss.

Vi brukar ofta säga att kyrkan den går vi inte bara till på söndagarna, den ÄR vi hela veckan. Det är sant. Ändå finns det något bibliskt och idag många gånger underskattat med att starta varje vecka med att komma samman och FIRA gudstjänst. David säger:

"Jag blev glad när man sade till mig: ”Vi skall gå till HERRENS hus."" (Ps122:1)

För oss som planterar en församling är vi så tacksamma att vi får ha medmänniskor som kallar sig syskon och som VILL fira gudstjänst tillsammans med oss. Vilken nåd! Vi var i början med om hur vi försökte bjuda in och få till en samling men så kom ingen. Då har vi fått haft "familjegudstjänst". Tur att vi är en hyfsat stor familj. Och så har vi en liten pudel som spär på statistiken... ;-)

Nuförtiden är våra söndagar fullpackade. Klockan nio på morgonen har vi en liten kafé samling i ett shoppingcenter i vår stadsdel. Klockan två så har vi en gudstjänst på ett litet hotell fyrtio minuter från vår bostad, men ändå vår sida staden... Klockan sex på kvällen möts vi i centrala Bangkok för ytterligare en kafésamling. Vi har vänner i olika delar av staden och varje samling har sin unika karaktär. För oss är det roligt att få ha variationen och dynamiken i alla dessa möten med människor och samhällsskikt. I Guds ögon är alla lika mycket värda, från den fattigaste till den rikaste. Och i Guds församling är vi alla syskon: studenter, generaler, husor, taxichaufförer, företagare, uteliggare, osv

Idag hade vi några nya med på våra möten. En ung kines kom och han hade aldrig tidigare hade hört om Jesus. De allra flesta i vår församling har en gång varit i hans situation. Första gången de fått höra har de förundrat börjat ställa sina frågor. Fått en bibel. Så har de fått höra mer, frågat mer, förstått mer. De har fått vänner. De har sett exempel och hört berättelser om hur Gud hjälpt andra i deras vardag. De har fått möta Jesus i lovsången. De har lärt sig be. De har fått bönesvar. När de fallit har det funnits nåd och uppmuntran. Och så växer de.

Tänk att över hela vår jord finns det människor som möts denna dag för att tillbe Jesus och lyssna på Hans ord. Men ännu finns det fortfarande många miljoner som aldrig hört om Guds kärlek. Därför behöver vi starta nya kyrkor där människor kan få Jesus-livet gestaltat och få en plats där de kan plantera sig, rota sig och därmed blomstra. Fler vill vara med, fler är inbjudna och du och jag är utsända med inbjudningskorten!

Med dessa ord vill vi säga tack för att du följt oss denna vecka och så vill vi bjuda in dig till att följa med oss hem till vår ordinarie blogg: www.godlovesasia.blogspot.com

Först publicerat på Dagen.se

lördag 31 juli 2010

Ett avundsvärt liv!

Missionärslivet innebär inte bara offer. Nej, det är det mest välsignade liv du kan tänka dig. Det är ett avundsvärt liv. Ivarjefall tycker vi det. Ibland. Och ibland behöver man påminna sig om det. Här kommer en bild som hjälper oss att komma ihåg hur välsignade vi är.
Bilden är tagen från en utflykt till stranden med vår församling. Dessa härliga unga nyfrälsta vänner är våra hjältar. Och att få se hur Gud förvandlar deras liv fyller oss av en förundran över vad vi får vara med om.
Först publicerat på Dagen.se

fredag 30 juli 2010

Medfångar

"Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp." Heb 13:3 (SFB)

Varje fredag besöker vi, IDC, ett fängelse mitt i centrala Bangkok. Detta fängelse är ett internationellt fängelse med många flyktingar, människor som du och jag som flytt sina hemländer av olika anledningar. Thailand har inte skrivit under FN’s Flyktingkonvention och därför sätts många flyktingar i detta fängelse för de anses vara illegala immigranter och behandlas därför som brottslingar.

Vi går aldrig oberörda därifrån. Förhållandena är omänskliga. Vi fokuserar på att besöka familjer som annars aldrig möts då män och kvinnor är separerade på olika avdelningar. Förra veckan träffade vi Rebecka, 3 år, Tamil från Sri Lanka, hon har levt hela sitt liv innanför dessa murar och aldrig varit utanför. Ett par som hann vara gifta en månad innan de hamnade här har nu suttit tre år och om vi inte besöker dem träffas de max en gång per månad. Ofta besöker jag och Daniel en femtioårig mamma med sin sextonåriga son. Igår fick de avslag från Kanadas ambassad om att få asyl där. Pappersarbetet tar månader. Nu får de börja om från början. De har nu suttit där sedan oktober förra året.

Du kan läsa om våra första besök på fängelset här och här.

Kvinnorna berättar för oss om hur de nu är över tvåhundrafemtio kvinnor i ett av rummen. De sover på bara cementgolvet och näst intill på varandra för att få plats. Även badrummet och duschutrymmet används som sovplats. Rummet har inga fönster men ett ljusinsläpp längst upp på väggen, strax under taket. Hettan är obeskrivlig då takfläktarna snurrar långsamt. De får inte lämna rummet förutom två gånger i veckan då de rastas på en cementplan innanför höga väggar. Och när någon besöker dem. Varje besökare kan bara ta ut en fånge. Är du någonsin i Bangkok en fredag så hör av dig. Vi behöver dig. Glöm inte ett giltigt pass, annars kan det bli dig vi besöker nästa gång… Vi brukar köpa med oss frukt, ett mål mat, hygienartiklar, kläder eller vad nu fången önskar sig. Flera av dessa flyktingar uttalar nu att de tror på Jesus och att Bibeln hjälper dem. De är våra syskon, våra medmänniskor som Gud älskar. Vi har ett ansvar att tänka på dem och ta oss an deras behov. Låt oss läsa det igen…

"Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp." Heb 13:3 (SFB)

Kram på er allihopa!

Skrivet av Paulina. Först publicerat på Dagen.se

torsdag 29 juli 2010

Ta vara på dina vänner


Idag hade vi en härlig familj över på lunch. De har blivit goda vänner och har barn i samma ålder som oss. Barnen stannade lite längre och passade på att ta en picnic på allmänningen i vårt bostadsområde. Visst är det underbart att få ta lite tid med vänner och samtala, leka, äta och be tillsammans. Är du ensam? Bjud hem någon eller ta en fika med någon. Eller varför inte, en picnic några stycken under paraply?!
Först publicerat på Dagen.se

onsdag 28 juli 2010

Världens bästa stad

Idag har Bangkok tagit emot Travel&Leisure Magazine's utmärkelse som världens bästa stad. Inte dåligt. Du kan läsa mer om det här. Det var tydligen en omröstning under årets början. Alltså innan vi tog denna bild på det som en gång var Bangkoks största köpcenter.

Det är Josef som står framför. När vi tog bilden tänkte vi inte på texten på hans t-shirt... Vi tog detta foto några dagar efter Central World brändes ned i slutet på några mycket oroliga veckor med demonstrationer, skottlossning, bombattacker och så pyromandåd. Vi som familj bor en bit utanför centrum så vi var trygga och fick ta emot några vänner som fick fly sina skyskrapor under en tid.

Så om omröstningen skett nu så kanske utmärkelsen gått till någon annan stad. Men vi tycker fortfarande att detta är definitivt världens bästa stad. Och kärt barn har många namn: Änglarnas Stad, Österns Venedig och The Big Mango är några av våra favoriter.

Men, som texten på Josef's tröja antyder, även om allt av denna världens stolthet bränns upp och så väntar något bättre. Vi väntar på en ännu bättre stad. När livet skakas eller då det kanske känns som du går igenom en eld, fortsätt se framåt, fortsätt gå. Kom ihåg hoppet vi äger, den fantastiska framtid vi fått! Everything is going to be amazing!

Skrivet av Daniel. Först publicerat på Dagen.se

tisdag 27 juli 2010

Svensk sommar och thailändsk vardag

Det bästa med sommaren är att få åka hem till Sverige och möta familj, församling och vänner. Vi trivs i Bangkok, vi vet att det är här vi skall vara just nu. Men visst längtar vi hem ibland, speciellt efter familj och vänner som man känt i många år. Vänner man kan obehindrat prata med på ett språk och en kultur som sitter i ryggmärgen. Det är så annorlunda här. När vi kom till Bangkok så kände vi inte en enda person och kunde inte ett enda ord thailändska.

Thailand är perfekt att turista i. Men att bo här är en annan sak. Vi är ännu inte helt flytande i thailändskan som sägs vara ett av världens svåraste språk att lära sig för en västerlänning. I början ville vi inte tro att det var så, vi hoppades att det skulle bli på något sätt lättare för oss. Men nu... Ja, vi fortsätter med regelbundna thaistudier varje vecka och nu tre år in på resan börjar vi lättare förstå våra vänner. Och det är ju inte bara språket, utan sättet man kommunicerar på, kulturen, de underliggande värderingarna och tankegångarna.

Detta är så viktigt för oss. Hur skulle vi annars kunna få vänner och kommunicera evangeliet till detta folk, om vi inte förstår dem och deras sammanhang. Så under dessa tre år har vi kämpat, gjort många misstag men också sett Gud göra mirakel och öppnat människors hjärtan trots vår okunskap. Men det tar energi att jobba under dessa förhållanden med missförstånd, språkliga och kulturella barriärer. Då är det fantastiskt skönt att komma till Sverige. Möta våra landsmän, fika vårt fika, äta riktig frukost, inte sticka ut för mycket ur mängden, läsa en svensk tidning om svenska politiker och svenska städer. Sverige är underbart.

Som missionär blir det ett vattenhål att några veckor få andas annan luft. Men det är ju bara för en tid. Sen vill vi tillbaks hit. Vi trivs här. Det är här vi skall vara. Vårt liv går ut på att göra lärjungar i Bangkok. Och för att göra det måste vi fortsätta att studera språket, fortsätta lära oss förstå kultur och tankemönster, bygga relationer och lära oss kommunicera på ett sätt folket vi är kallade till förstår. Hur skall vi annars kunna hjälpa någon här? Det är en ansträngning men det är också vårt livs roligaste äventyr.

Är det inte lite som oss alla kristna, var vi än befinner oss? Vi har alla ett uppdrag att förstå våra medmänniskor så vi kan hjälpa dem. Men ibland är det skönt att ta en brejk och gå på en konferens. Men vi kan inte stanna där i vår bekvämlighet med ryggdunkar, förståelse och förböner. Den kristna gemenskapen är viktig men vi är alla också kallade att gå till folket, som kanske inte förstår allt det där från din konferens eller kyrka. Det behövs lite ansträngning för att förstå och göra sig förstådd. Ja, jag hoppas du förstår vad jag menar ;-)
Skrivet av Daniel. Först publicerat på Dagen.se

måndag 26 juli 2010

En vän att besöka

Idag har det varit helgdag här i Bangkok. När det blir långhelg, som nu, brukar trafiken i vår spännande hemstad bli lite trevligare. De sträckor som vissa dagar tar över en timme går på mindre än en kvart, det gillar vi. Men inte alla får ju vara lediga.

När vi först kom till Bangkok, för tre år sedan denna vecka, så träffade vi en gravid kvinna som jobbade på det hotell vi bodde på. Hon var ensamstående och vi fick uppmuntra henne och berätta för henne om Gud. Vi höll kontakten, fortsatte samtalen om livet och Jesus och vi fick en fin vän.

Pam blev mamma till en söt liten flicka och efter ytterligare några månader så fick Pam själv bli en Guds dotter och bli döpt. Under graviditeten förlorade Pam sitt jobb och har fått kämpa hårt för att försörja sig. Hela Bangkoks hotellindustri drabbades ju inte bara av en finanskris utan även av politisk instabilitet med flygplatsblockad och andra oroligheter. Pam är enastående som så många mammor. Med kreativitet och lite hjälp från sin mamma har hon hittat nya jobb. Hon jobbar hårt och offrar mycket av sin dotters uppväxt för att kunna säkra sin försörjning och dotterns framtida skolgång.

Det var länge sedan Pam var i kyrkan nu och det var länge sedan vi mötte henne. Så idag bestämde vi oss att åka och hälsa på henne på hennes jobb. Ett jätte fint kafé, där hon jobbar sju dagar i veckan, tolv timmar om dagen. Hon var så glad över att se oss och stolt över att få visa upp sin nya arbetsplats. Vi fick några minuter att samtala med henne. Hon jobbade hårt bakom disken även då vi var där och vi fick njuta av ett fint kafé och god mat.

En människa är så dyrbar i Guds ögon. Hela familjen kände att det var värt att ta av vår lediga tid för att besöka denna vän. Det kändes som om vi fick göra något litet för någon annan. Något litet men något viktigt. I denna myllrande mångmiljon stad försvinner lät individen men aldrig i Guds ögon. Vår bön är att vårt besök skulle uppmuntra Pam; att hon är inte ensam, att vi är glada över att få ha henne som vän och att Gud alltid är nära henne och aldrig kommer överge henne. Vi tackar Gud för att han påminde oss om Pam idag och att vår lediga dag tillsammans med familjen fick ett större värde.

Du försvinner aldrig i mängden i Guds ögon. Du är viktig, du är värdefull och du betyder mer än du tror för de runt omkring dig. Ta vara på det.
Skrivet av Paulina. Först publicerat på Dagen.se

onsdag 21 april 2010

Traineeserna

LifeCenter, vår älskade hemförsamling i Västerås har en Trainee kurs. Och detta härliga gäng har varit här några veckor för att hjälpa till i församlingen. De har varit ute på universitetet och knytit kontakter, bjudit in och hjälpt till att arrangera några gudstjänster/event. De har också följt med oss till fängelset på fredagarna och på lördagarna har de jobbat med barnen i slummen.

tisdag 20 april 2010

Glimtar från mars och april

För ett år sedan så var vi på Ramkhamhaeng Universitetet och såg på när tusentals studenter tog emot sin examen och marscherade ut. Då bad vi om att vi skulle få se några studenter komma till tro. Detta år fick vi fira två nyutexaminerade som nu är med i LifeCenter.

Joe är en av våra tolkar och blev frälst för ett år sedan. Han är en klippa i församlingen och mycket hungrig på att lära sig mer om livet med Gud.

Han är också en flitig student och har på två och ett halvt år läst in det som de flesta gör på fyra år. Han har fått ett stipendium att läsa sin Masters examen på en bibelskola i USA. Be gärna för att allt skall bli rätt för honom.












Anette, Joe, Jean och Yok framför universitets området där det under en vecka examinerades över 40000 studenter.

Vi har också haft den stora förmånen att få ha våra nära, nära vänner, Noomi och Joje Alesand från vår hemförsamling här också. Här poserar vi utanför "vårt" Starbucks där vi har våra Söndagkvällssamlingar.

söndag 4 april 2010

Beachday med dop


Det är mycket nu... kanske märkes det på hur mycket tid vi har till att uppdatera denna blogg. (eller så har det kanske mer att göra med lust och inspiration) Hursomhelst så är det en intensiv tid. Vi har mycket jobb, men det är inte så jobbigt om ni förstår vad vi menar. Vi skall försöka blogga ifatt lite på våra senaste äventyr så småningom.

Igår var vi på stranden med ett gäng från vår härliga församling. Ja, vi är så glada över detta gäng och att få ta en dag tillsammans och fira påsken på stranden är ju inte helt fel. Men det bästa av allt är ju att vi fick döpa fyra personer till Jesus.

torsdag 25 februari 2010

Jemimas party

Vilket party!
Jemima hade över 35 vänner hemma hos sig och firade med pasta, tårta, stövelkastning, säcklöpning, klädstaffett och det hela avslutades med ett poolparty!

Ja, och innan dess hade vi förstås den beryktade fiskedammen.

Och så kaplastavsbyggartävling.

Poolpartyt lyfte till nya höjder då de två närvarande svenska papporna, Daniel och David, plaskade ner bland barnen.

Och allra sist så samlades alla i barnpoolen och lyssnade då Daniel berättade berättelsen om Kungen, Riddarna och Flöjten.

Det är så roligt med dessa fester. Vi får möjlighet att lära känna våra barns vänner och deras föräldrar.

Jemima hon är en mycket omtyckt tjej och hon har ett gäng härliga vänner. Visst längtar våra barn hem till Sverige ibland... men där är det ju svårare att fira med ett poolparty i februari.

måndag 15 februari 2010

Jemima 10 år


Imorgon fyller vår stor-prinsessa år. 10!

Vad tiden går fort. Nyss låg hon på pappas knä och log sitt första leende. I veckan gick hon på vatten på scenen inför hundratals elever.

Vi älskar dig och är så stolta över dig Jemima!

Celebrate Marriage 2010


Alla hjärtans dag betyder mycket för oss. För tre år sedan upplevde vi Guds tilltal om Bangkok. För två år sedan hade vi vårt första dop här. Förra året bjöd vi in vänner till Celebrate Marriage 2009. I år gjorde vi en uppföljare. En liten men naggande god samling. Detta är så på Guds hjärta. Vi är som kristna uppmuntrade att hedra äktenskapet.
(Heb 13:4)

Se fler bilder här: bilder på facebook

新年快乐 - Gott Nytt År!

Denna helg har det firats både Kinesiskt Nyår och så Alla Hjärtans Dag. Vi var under lördagen hemma hos några av våra vänner som ställde till med stor nyårsfest.

Kinesisk mat och så ett stort följe som kom och smällde smällare och var utklädda och dansade som drakar/lejon, allt för att skrämma bort de onda andarna inför det nya året.

Ja, det behöver sägas om och om igen: Människor behöver höra om Jesus! Vilket hopp vi äger!

måndag 8 februari 2010

Fängslande perspektiv

Som vi nämnde i tidigare inlägg är det lätt att slukas av nöden vi ser i den fysiska världen. Människor på flykt. Orättvisor. Slavhandel. Prostitution. Fångenskap.

Vi som kristna har definitivt ett ansvar att skipa rättvisa, att inte bara stå tyst brevid och titta på (även om det skulle vara mil därifrån genom en tv eller datorskärm), vi är kallade att vara ett salt i förruttnelsen. Kyrkan har i historien alltid varit en föregångare med att skipa rättvisa. Men å så mycket mer vi kan göra. Nu mer än någonsin behövs det att vi reser oss upp och tar ansvar.

Samtidigt måste vi också se nöden i den andliga världen. Vi är alla evighetsvarelser. Älskade av Gud. Men fångna i synd. Jesus är den ende som kan befria oss. Fortfarande finns det miljontals människor som aldrig hört om befrielsen.

Människor som långtar efter att ta emot verklig frid och evigt liv. Individer som i sin tur kan föra Guds kärlek vidare, i ord och handling, till gränder och individer som vi själva aldrig kommer nå.

Varje fredag kommer vi personligen besöka fängelset. Vår tid vill vi också ge till att uppmuntra och utrusta andra att föra Guds kärlek vidare. En av våra vänner som också besökt fångarna, hon kommer att besöka fängelset fyra dagar i veckan. Imorgon möter vi vårt härliga team igen. Vi har världens viktigaste uppdrag: "Befria Bangkok"

lördag 6 februari 2010

Fängslande fortsättning

Det har varit svårt att fortsätta vårt liv som normalt utan att tänka på situationen för de "okända" ansiktena innanför gallret. Den senaste tiden har vi varit där, många gånger och timmar i tanken men också hunnit med att fysiskt besöka dessa människor. De är mer än ett nummer och ett namn på en person i cell. De är från alla delar av världen, många är som den förlorade sonen som nu nått svinstian, andra är flyktingar som hoppas på en annan framtid. En del sitter i denna "förvaring" under några veckor, någon har suttit där i åtta år. De flesta vet inte när de får chansen att bli fria eller kan återvända till sina hemland. En del behöver bara pengarna till deras biljetter hem så kan de åka. Men de har ingen som vill ta sig an dem. De är som kidnappade...

Ja, det krävs mycket distans för oss att inte gå för djupt i detta. Men det känns som om Jesus verkligen beskyddar våra tankar och samtidigt hjälper oss att inte bli likgiltiga. Vi kan inte hjälpa alla. Men kanske någon.

Häromdagen fick vi ett mail från en pastor i Quatar. Han berättade att i hans församling var femtonåringens pappa med (se föregående inlägg). Han tackade oss för att vi besökt mannens fru och son och att vi gett dem biblar. Vi fick gåshud. Vi visste inte att de var troende. Vi visste inte att de har en far som ber för dem. De är inte längre okända människor på andra sidan gallret. De delar vår tro. De är våra bröder och systrar.

fredag 29 januari 2010

Fängslande upplevelse

Denna vecka har Paulina fyllt 35 år! Vi firade med ett tjejparty på kvällen. Dagen efter så var hon med om en fängslande upplevelse.

Under de första tre veckorna av detta år har församlingen här bett och fastat inför detta nya decenium. Ett av de bibelord som vi tagit till oss under denna tid är:

"Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp."
Heb 13:3 (SFB)


Redan första året fick vi göra ett fängelsebesök och vi har länge bett och funderat över hur vi skulle kunna betjäna dessa människor. Men nu tror vi det är tid att göra något konkret. I onsdags var alltså Paulina och gjorde ett besök på International Detention Center, där illegala immigranter hålls i förvar. Hon mötte en femtonårig pojke från Sri Lanka. Och det mötet skakade om henne.

Kvinnor och män är separerade, men inte i besökshallen, så när vi kommer på besök får han träffa sin mamma. Paulina försökte lära känna honom och hans behov. Man får inte komma in utan istället står man på ca 1 meters avstånd bakom varsitt stängsel. Han ville ha något att läsa, han behövde schampoo och tvål. Hans ögon var matta av hopplöshet. Paulina hade köpt med sig lite grillad kyckling och fisk, frukt och vatten. De får bara ris två gånger om dagen så maten togs tacksamt emot.

Paulina kunde inte släppa pojkens sista ord. "Snälla kom igen!" Idag var vi tillbaks. Vi båda och så mormor Gunwor och morfar Henry följde också med. Det gjorde att vi också kunde hjälpa ett ungt gift par att få mötas en timme idag. Vi hade med oss biblar, böcker till femtonåringen och så skolhäften till barnen som också finns där innanför. Vi försöker efterforska lite mer om hur vi bäst kan hjälpa barnen och övriga interner.

Bangkoks fängelser är ökända. Många lever helt utan hopp. Be gärna för oss att vi skall kunna förmedla uppmuntran och fylla behov för dessa som ingen verkar bry sig om.

Tidningen Dagen gjorde en annorlunda intervju häromdan. Du kan läsa den här.

lördag 23 januari 2010

Vad hjärtat är fullt av.



Ett litet videoklipp inför visionshelgen. Lite tillbaka blick på LifeCenter Bangkok's historia 2009 och så delar några av våra sköna vänner sitt hjärta inför 2010.

söndag 17 januari 2010

Jonathan 3 år!

I fredags fyllde vår lilla prins tre år. Huset var fullt av gratulerande vänner. Jonathan som är tokig i bilar jublade vid varje paketöppning. Fyra! radiostyrda bilar blev det visst... ett tjugotal Hot Wheels, två tåg osv. Ja, det är en välsignad pojk!

Det var fem timmars party med mat och kakor och tårta med svenska bilgodisar... Vi gillar att festa och vi är tacksamma över alla fina vänner som kom och firade vår treåring.

tisdag 5 januari 2010

Gott Nytt År!

Njuter av en springtur och lekparkerna i Lumpini Park. Som församling
har vi nu inlett detta år med en 21 dagars fasta. 2010 kommer bli
spännande! Precis brevid denna park ligger den lokal vi ber om att vi
skall kunna starta gudstjänster på söndagarna under detta år. Mitt
i hjärtat av Bangkok! Be med oss.