新年快乐 - Gott Nytt År!

Denna helg har det firats både Kinesiskt Nyår och så Alla Hjärtans Dag. Vi var under lördagen hemma hos några av våra vänner som ställde till med stor nyårsfest.

Kinesisk mat och så ett stort följe som kom och smällde smällare och var utklädda och dansade som drakar/lejon, allt för att skrämma bort de onda andarna inför det nya året.

Ja, det behöver sägas om och om igen: Människor behöver höra om Jesus! Vilket hopp vi äger!

Fängslande perspektiv

Som vi nämnde i tidigare inlägg är det lätt att slukas av nöden vi ser i den fysiska världen. Människor på flykt. Orättvisor. Slavhandel. Prostitution. Fångenskap.

Vi som kristna har definitivt ett ansvar att skipa rättvisa, att inte bara stå tyst brevid och titta på (även om det skulle vara mil därifrån genom en tv eller datorskärm), vi är kallade att vara ett salt i förruttnelsen. Kyrkan har i historien alltid varit en föregångare med att skipa rättvisa. Men å så mycket mer vi kan göra. Nu mer än någonsin behövs det att vi reser oss upp och tar ansvar.

Samtidigt måste vi också se nöden i den andliga världen. Vi är alla evighetsvarelser. Älskade av Gud. Men fångna i synd. Jesus är den ende som kan befria oss. Fortfarande finns det miljontals människor som aldrig hört om befrielsen.

Människor som långtar efter att ta emot verklig frid och evigt liv. Individer som i sin tur kan föra Guds kärlek vidare, i ord och handling, till gränder och individer som vi själva aldrig kommer nå.

Varje fredag kommer vi personligen besöka fängelset. Vår tid vill vi också ge till att uppmuntra och utrusta andra att föra Guds kärlek vidare. En av våra vänner som också besökt fångarna, hon kommer att besöka fängelset fyra dagar i veckan. Imorgon möter vi vårt härliga team igen. Vi har världens viktigaste uppdrag: "Befria Bangkok"

Fängslande fortsättning

Det har varit svårt att fortsätta vårt liv som normalt utan att tänka på situationen för de "okända" ansiktena innanför gallret. Den senaste tiden har vi varit där, många gånger och timmar i tanken men också hunnit med att fysiskt besöka dessa människor. De är mer än ett nummer och ett namn på en person i cell. De är från alla delar av världen, många är som den förlorade sonen som nu nått svinstian, andra är flyktingar som hoppas på en annan framtid. En del sitter i denna "förvaring" under några veckor, någon har suttit där i åtta år. De flesta vet inte när de får chansen att bli fria eller kan återvända till sina hemland. En del behöver bara pengarna till deras biljetter hem så kan de åka. Men de har ingen som vill ta sig an dem. De är som kidnappade...

Ja, det krävs mycket distans för oss att inte gå för djupt i detta. Men det känns som om Jesus verkligen beskyddar våra tankar och samtidigt hjälper oss att inte bli likgiltiga. Vi kan inte hjälpa alla. Men kanske någon.

Häromdagen fick vi ett mail från en pastor i Quatar. Han berättade att i hans församling var femtonåringens pappa med (se föregående inlägg). Han tackade oss för att vi besökt mannens fru och son och att vi gett dem biblar. Vi fick gåshud. Vi visste inte att de var troende. Vi visste inte att de har en far som ber för dem. De är inte längre okända människor på andra sidan gallret. De delar vår tro. De är våra bröder och systrar.

Fängslande upplevelse

Denna vecka har Paulina fyllt 35 år! Vi firade med ett tjejparty på kvällen. Dagen efter så var hon med om en fängslande upplevelse.

Under de första tre veckorna av detta år har församlingen här bett och fastat inför detta nya decenium. Ett av de bibelord som vi tagit till oss under denna tid är:

"Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp."
Heb 13:3 (SFB)

Redan första året fick vi göra ett fängelsebesök och vi har länge bett och funderat över hur vi skulle kunna betjäna dessa människor. Men nu tror vi det är tid att göra något konkret. I onsdags var alltså Paulina och gjorde ett besök på International Detention Center, där illegala immigranter hålls i förvar. Hon mötte en femtonårig pojke från Sri Lanka. Och det mötet skakade om henne.

Kvinnor och män är separerade, men inte i besökshallen, så när vi kommer på besök får han träffa sin mamma. Paulina försökte lära känna honom och hans behov. Man får inte komma in utan istället står man på ca 1 meters avstånd bakom varsitt stängsel. Han ville ha något att läsa, han behövde schampoo och tvål. Hans ögon var matta av hopplöshet. Paulina hade köpt med sig lite grillad kyckling och fisk, frukt och vatten. De får bara ris två gånger om dagen så maten togs tacksamt emot.

Paulina kunde inte släppa pojkens sista ord. "Snälla kom igen!" Idag var vi tillbaks. Vi båda och så mormor Gunwor och morfar Henry följde också med. Det gjorde att vi också kunde hjälpa ett ungt gift par att få mötas en timme idag. Vi hade med oss biblar, böcker till femtonåringen och så skolhäften till barnen som också finns där innanför. Vi försöker efterforska lite mer om hur vi bäst kan hjälpa barnen och övriga interner.

Bangkoks fängelser är ökända. Många lever helt utan hopp. Be gärna för oss att vi skall kunna förmedla uppmuntran och fylla behov för dessa som ingen verkar bry sig om.

Tidningen Dagen gjorde en annorlunda intervju häromdan. Du kan läsa den här.

Vad hjärtat är fullt av.

Ett litet videoklipp inför visionshelgen. Lite tillbaka blick på LifeCenter Bangkok's historia 2009 och så delar några av våra sköna vänner sitt hjärta inför 2010.

Jonathan 3 år!

I fredags fyllde vår lilla prins tre år. Huset var fullt av gratulerande vänner. Jonathan som är tokig i bilar jublade vid varje paketöppning. Fyra! radiostyrda bilar blev det visst... ett tjugotal Hot Wheels, två tåg osv. Ja, det är en välsignad pojk!

Det var fem timmars party med mat och kakor och tårta med svenska bilgodisar... Vi gillar att festa och vi är tacksamma över alla fina vänner som kom och firade vår treåring.

Gott Nytt År!

Njuter av en springtur och lekparkerna i Lumpini Park. Som församling
har vi nu inlett detta år med en 21 dagars fasta. 2010 kommer bli
spännande! Precis brevid denna park ligger den lokal vi ber om att vi
skall kunna starta gudstjänster på söndagarna under detta år. Mitt
i hjärtat av Bangkok! Be med oss.

Kreativa Tjejen!

Jemima njuter av sitt lov. Hon är en riktig konstnär och skapare. Det har redan blivit en hel del konstverk. Nu har hon designat och tillverkat sin egen kofta. Helt självupplärd och utan någon hjälp har hon lyckats att med bara fingrarna sticka den tröja hon har på sig på bilden. Och hon började igårkväll. Det är inte utan att föräldrarna vill skryta lite på sin blogg...

Juldagen 2009

Idag har vi haft öppet hus hela dagen. Ett femtiotal vänner har besökt oss, ätit julskinka, nudlar, potatisgratäng, mango och sticky rice i en härlig blandning. Vi har bl.a. spelat spel, sjungit julsånger och lovsånger, delat ut julklappar och dramatiserat julevangeliet med en julkrubba. Vi har förklarat en del om hur Jesus kom till oss för att rädda oss och så att vi skulle kunna komma till honom. För de allra flesta som var här idag var det första gången de firade jul. Men oj, vad vi har skäl att fira! God Jul!

Celebrate Christmas II

Denna söndag började vi med lite sköna moves på parkeringen utanför JL Bangkok hotel. Sedan startade ett program med julsånger, videoklipp, lovsång och julberättelser om den verkliga stjärnan och kärnan. För varje vecka blir det bättre ljud och vi är riktigt nöjda över dessa två speciella söndagar då vi verkligen fått till en skön julstämning och go atmosfär i gänget.

Här i Bangkok så finns det så mycket kommers och julpynt runt de stora köpcentrumen. Julmusiken ekar men trots detta så känns det bara som om det mest är ett enda stort vackert inslagspapper. Själva paketet är för de flesta tomt. De flesta har ännu inte hört julevangeliet. Men allt fler upptäcker detta nu. När vi berättar sanningen om att Jesus kom för att visa oss vem Gud är, ge oss verkligt liv och rädda oss från ondskan lyser många upp. De önskar varandra "God Jul" på ett nytt sätt. God Jul!

Jullovet är här!

Direkt efter skolavslutningen i fredags åkte vi till pulka backen! Ja, det finns en pulka backe och det var första gången för Jonathan att se snö sedan han var tre månader gammal.

Tillsammans med några familjer från skolan åkte vi till Dream World här i stan. Där finns bl.a. Snow Land med minusgrader, uppstoppade älgar och isbjörnar och annat vi är vana vid från vårt hemland !-) För oss var det första gången vi var där och det var en mycket lyckad start på lovet för barnen.

Vi delade vittnesbördet om vår kidnappning

På sista skoldagen innan lovet var alla skolans föräldrar inbjudna till julfika på skolan. Först sjöng dels Jasmines klass, sedan Jemimas, och efter det var vi inbjudna till att dela vår story om när vi var kidnappade i Kaukasien.

Det var speciellt att få berätta om detta för många av de vänner vi lärt känna under ett och ett halvt år på denna skola. Vi är så glada för denna skola. Den är ganska stor, över åttahundra elever, men det är verkligen en familjär skola.

Några av de som vi ber för att de skall få uppleva Guds frid och kärlek satt nu och lyssnade med tårar i ögonen om hur Gud har hjälpt oss. Vi fick också berätta om hur alla människor kan få en relation med Gud. Fortsätt be för dessa härliga människor som vi älskar så mycket. Be att vi skall få se många fler av dem komma till Gud under 2010.

Come Celebrate Christmas

I helgen hade vi vår första Come Celebrate Christmas gudstjänst. Teamet har jobbat hårt med dekorationer, inbjudningar och ett program som presenterar julens budskap. De gjorde ett kanonjobb!

Nu laddar vi om inför nästa helg. Ljudet och teamet blir bättre för varje gång. Framförallt är det så roligt att se nya människor blomstra med sina gåvor. Och se nya människor finna verklig frid med Gud... det blir man aldrig trött på.

God Jul till er alla!

Send your own ElfYourself eCards

Fira Livet!

Vilken helg! Igår så hade vi International Festival på barnens skola. Josef och Jasmine bar den svenska flaggan vid inledningen. Sedan följde ett program från världens alla hörn. Bilden visar ett inslag från norra Thailand. Efter det var det matstationer runt hela skolgården. Vi njöt av Apfelstrudel, Amerikanska hot dogs, thai sweets, Swiss chocolate...

Under veckan har vi äntligen kunnat köpa våra instrument. Och sedan vi köpt dem har vi haft bandet repandet på vårt loft. Hela huset har skakat. Idag så var det dags. Första gången efter många veckors väntan och insamlingar. Idag spelade de, och de är förvånansvärt bra efter att bara ha repat ihop mindre än en vecka. Alla var så glada. Även om denna nya fas även innebär mera jobb med riggning och soundcheck etc.

Men höjdpunkten idag var när Nut som ledde lovsången idag också fick döpa sin vän Em. För vad är nya blanka instrument jämfört med förvandlade liv. Det är ju det vi är här för. Det är ju för människor som kyrkan existerar. För att föra Gud till människor och människor till Gud och människor till varandra i äkta gemenskap.

LifeCenter Bangkok.
Real God.
Real Friends.
Real Life.