God Jul!

(Tyvärr funkar inte längre vår länk till videoklippet. Kommer ett nytt om några dagar)

Denna höst har varit den mest intensiva i våra liv. Utan överdrift. Och nu avslutas snart detta år. Idag är det annandagen. Igår hade vi vårt största möte hittills i vårt församlingsplanteraräventyr. Ja, ingen mega grej dårå, men för oss var det stort. Men det återkommer vi till om någon dag. Här kommer en liten video hälsning, klippet börjar med att Jemima inleder skolans julkonsert, ackapella och inför drygt 700 föräldrar. Vi är inte lite stolta...

Videoklippet fortsätter sedan med hur vi packar julklappar. För en vecka sedan så fick vi möjligheten att ta ut alla flykting-barn på fängelset vi besöker. En vakt som verkligen varit negativt inställd och nekat många andra besökare bad oss, vår församling, att göra något för barnen under jul. Favör! Vi hann knappt nämna om behoven för någon. 150 fina gosedjur inköptes och paketarades med frukt, godis, ritblock, kritor, penna, necessär osv. Stort tack till alla som ville vara med. Vi fick faktiskt neka några gåvogivare... Men däremot vill vi uppmuntra er att göra det möjligt för oss att inte bara ge en gåva på jul. Vi besöker detta fängelse i regel varje vecka. Vi vill visa dessa flykting familjer att vi kommer ihåg dem. Gud ser dem.

Ja, tänk, när Jesus föddes fick han och hans föräldrar fly som flyktingar. Denna jul kan de flesta av oss sitta tryggt och fira med familj och vänner. Och det är ju så det skall vara. Låt oss fira att Jesus kom för att rädda oss och ge oss ett hopp som aldrig sviker. Så kan vi fortsätta att jobba imorgon, för att fler skall få detta hopp.

Lite bilder på våra studenter

Jasmine 6 år!

Torsdagsmorgon firade vi Jasmine med bricka och presenter på sängen. Hela huset var fullt med ballonger och vimplar i olika nyanser av rosa, vitt och blått.

Josef och Jasmine fick äran att hissa flaggan tillsammans vid nationalsången och bönen som skolan alltid startar med.

På fredageftermiddagen hade Jasmine bjudit in alla 1:a klassare, dryga 40 med familjer... som tur var kunde inte alla komma. Vi hade huset fullt ändå och partystämningen var på topp.

Kakor, tårta och lekar som mumieleken där de olika lagen skulle snabbast "slå in" sin mumie i toapapper. Den lekens bonuseffekt blev också att kunna göra snöänglar på golvet. Lite extra städjobb men det är det ju värt ibland.

En salig blandning

Söndag igen. Veckan går så fort. Veckans bästa dag redan här. Och för oss redan över. Men vi ser tillbaka på en intressant dag. Varje söndag har vi tre mötesplatser. Först morgonkaffe på Segafredo inne på Central Bangna. Idag kom ett nytt par. Ett härligt amerikanskt par i övre medelåldern. De jobbar på barnens skola och har tidigare jobbat som missionärer på balkan i ett tiotal år. Så fräsha och uppmuntrande.

På vår eftermiddags gudstjänst var det ytterligare några nya och det blev en salig blandning av mestadels unga vuxna. Thai i absolut majoritet, en holländare, en brevbärare från Tonga, en tjej från Filipinerna, en annan brevbärare från Kiribati (den första från det folkslaget vi någonsin mött), en affärsman från Bhutan och en från Kina, tre studenter från Amerika och en fyrbarnsfamilj från Sverige (vi alltså). Vår lilla samlingssal hade bara två stolar lediga förra veckan, idag fick vi använda extrastolarna.
Jippie och halleluja!

På vår kvällssamling på Starbucks var det däremot lugnare. Ett gäng som vi lärde känna förra veckan var där och fikade och vi fick växla några ord med dem igen. Men de kom liksom inte dit för att "gå till kyrkan" men vill man skarva på i statistiken kan vi räkna in dem... ;-) Men, nej det skall vi akta oss för. Snart är de med ändå, tror vi.

Lite senare kom en skön kille som kom med ivarjefall. Vår favorit konstnär. Mr Peach. En underbar man. Riktig konstnär. Trendig kille med många härliga vilda idéer. Han ville höra mer om våra drömmar för vår församling och lyssnade med stort intresse. Han vill vara med och utforma och dekorera våra framtida barnrum. Han fångade visionen. Han tror på den. Han hade några riktigt sköna uttryck vi nog kommer använda oss av i framtiden. Han berättade lite mer om sin livshistoria och hur han växte upp en brusten familj och lämnades till ett barnhem. Idag är hans slogan "Love never dies" och han driver tre konstbutiker med samma namn. Utan någon erfarenhet i den frikyrkliga världen talar han om "frön som sås", "hur hjärtan får växa upp i kärlek", "kraften i syndernas förlåtelse och kraften i att förlåta andra", "a contemporary church" osv.

Gud lägger sitt pussel nu. Han lägger grunden för en Kreativ, Kärleksfull, Contemporary Christian Church med fokus att Connect people with God och med varandra. Ett LifeCenter som betjänar folket i Bangkok, thailändarna först och främst men även alla de folkslag som rör sig i denna stad.

Denna blogpost blev visst en salig blandning. Hoppas ni kan uttyda svengelskan. Glöm inte att Gud älskar dig och att du är en viktig del av hans församling. Get involved! Du passar! Du behövs!

Orättvist

Idag var det mer folk i rörelse runt fängelset vi besöker än vanligt. Det var hjärtskärande att se fångarna i sin transport och deras släkt och vänner som stod hjälplösa brevid.

Inne på fängelset var fångvaktarnas attityd hård och vi hörde hur en av vakterna hotade en fånge med att han skulle döda honom. En av kvinnorna vi besökte berättade hur de nu är femhundra personer i deras cell. För att få liggplats sover de i skift. Så oerhört omänskligt. Detta är verkligen en svulst. Be att vi får möjlighet att inte bara besöka fångarna men också kontakter och visdom att utöva ett rättfärdigt inflytande på denna plats.

Vi behöver hitta vägar att skipa rättvisa. Situationen är desperat.

Bilar

Häromdagen var vi och firade den thailändska mors-dag som är drottningens födelsedag. (Fars-dag som infaller i december är kungens födelsedag) Här firar man hårt och dessa dagar är röda dagar.

När barnen var lediga passade vi på att åka ner på stan och ta en fika på en av våra vänners nya arbetsplats. Han vart så glad att vi kom hela familjen.

På vägen så passade vi på att titta på några fina bilar. Ingen var stor nog att rymma hela familjen så alla fick välja varsin favorit.

Samhörighet

Vi älskar detta folk och den trevliga kulturen. Här är det inte svårt att få leenden tillbaks när man ler mot människor. Hemma i Sverige tittar oftast bara folk konstigt tillbaks på en. ;-) Vi upplever det ganska lätt att få kontakt med människor här. Det går också att få en ytlig vänskap ganska fort. Det som varit utmaningen här det är att komma sina vänner lite närmare.
Det är inte enkelt för någon att vara sårbart ärlig. För en thailändare är det nästan omöjligt.

Ändå är det ju en kultur av sådan vänskap vi vill skapa. Där man får vara den man är tills man blir den man skall... En vänskap där man lägger undan maskerna. Här i Sydostasien är det värsta man kan göra att förlora sitt ansikte, sin mask. Bibeln talar om att om vi skall ha verklig gemenskap behöver vi lägga undan maskerna. (Se 1 John kap. 1)

För att kunna lägga av sig maskerna behöver vi trygghet. Många brottas med sin osäkerhet. Men i gårdagens nattvard blev Guds kärlek så tydlig. I den tryggheten kändes det som om många fick byta sin osäkerhet mot sårbarhet. Och i den sårbarhetens gemenskap finns en oerhörd styrka. När vi delade brödet upplevde vi en samhörighet vi inte tidigare upplevt i vår församling. Be gärna för att detta får fortsätta, att vår församling får skyddas från hyckleri och istället präglas av äkta vänskap och att de som nu växer in i ledarskap får bli helt trygga, ärliga och sårbara inför varandra.

Denna bild togs efter tjejfikat på söndagens eftermiddagsmöte då Sven och Inga Wikström också besökte oss.

Viktig kväll

Varje onsdag kväll brukar vi ha nattvard & bön hemma hos oss. Igår var det mycket speciellt. Det var vår familj och ett litet gäng thailändare.

Vi hade så kul! Det är viktigt.
Vet inte om det var konstellationen av vänner eller att vi åt/fikade tillsammans som gjorde det. Eller om det var att vi nu kommit vidare i vår vänskap. Även barnen njöt av att vara med och det märks att de känner sig trygga med detta gäng.

Vi upplevde Guds närvaro! Det är viktigt.
Mitt i den sköna stämningen samtalade vi över ett ganska allvarligt budskap. Liknelsen om talenterna och vad vi gör med allt det Gud lagt ner i våra liv. Efter bön delade vi så nattvarden. Det är sådana här ögonblick som är ganska svåra att förklara för de som inte delar vår tro. Det är heligt. Det är frihet. Innerligt och stillsamt men också jublande, bubblande glädje.

Vi gjorde planer. Det är viktigt.
Vi samtalade och bad för varandra men också vår stad, för vår församling och vår framtid. Vi har mycket i röret. Vi har många behov. Vi inser att vi behöver många mirakler. Vi behöver mera resurser. Be med oss. Vårt uppdrag är omöjligt att genomföra själva. Vi behöver Gud, vi behöver varandra. Vi pratade igenom våra rutiner inför söndagarnas samlingar och hur vi får mer tid att förbereda dessa. Det var så uppmuntrande att se hungern och ivern att bygga. Och så viktigt att få ner saker på papper. Tydlighet. Åh. Like it!

The Soundtrack of Our Lives

Varje skoldag här i Thailand börjas med flagghissning och nationalsång. I varje varuhus pumpar de internationella radiohitsen med Lady Gaga, Jason Mraz, Justin Bieber osv. Thailändarna älskar musik.

Musik förenar. Musikstilen är den viktigaste delen av många gängs identitet. Musik påverkar. Musik förmedlar känslor. Musik skapar atmosfär. Tänk bara på hur musik används i filmer, vi vet när det börjar bli spännande bara av att lyssna på soundtracken. Häromdagen när vi åkte igenom China Town så hade taxichauffören på sin skiva med klassisk kinesisk musik. Det kändes som vi åkte genom en film.

Musik väcker minnen, sånger vi lyssnade till när vi var nykära, sånger vi sjöng när vi var barn, sånger vi sjöng när vi fattade heliga beslut, sånger som tröstade under tider av sorg eller kamp. Vilken kraft det finns i musik!

Vad har du för soundtrack i ditt liv? Kung David beskriver något oerhört vackert i Psalm 40:

2 Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog mig upp ur fördärvets grop,ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.
4 Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN.

När det känns som man sjunker i de oändliga behoven, allt som gått fel, missförstånden, tröttheten, oron, prövningarna eller sin egen oduglighet, då behöver man VÄNTA. IVRIGT. på HERREN.

Han böjer sig till oss. Lutar sig mot oss. Lyssnar. Drar oss upp.
Och ger oss en ny sång. En ny soundtrack. Från att det varit ute med oss fylls vi med toner av hopp, tröst, uppmuntran, tro, tacksamhet, kraft, glädje, kärlek.

Många påverkas av atmosfären runt omkring dig.
De ser att det går att lita på Gud. De hör det på musiken.

Nu höjer vi volymen!

Thai style

Idag besökte vi ännu en del av Bangkok vi inte tidigare besökt. Lördagar är vår familjedag och idag ville barnen upptäcka Little India - Pahurat - en spännande, sjudande indisk del av Bangkok. Här säljs tyger i enorma upplagor och försäljarna klättrar på travarna. De allra flesta är Sikher med sina turbaner. Dofter av rökelse. Trångt och färgglatt. Massor med stånd av olika slag. Vi gick förbi ett antal affärer som sålde Hindugudar i alla storlekar.

Vi hittade även fina thai dräkter till de två yngsta. Så nu är de förberedda på när det blir Thai-day på deras skola.

Ikväll blev de det populäraste paret i Bangkok! Snacka om kontaktskapande. Skulle de ta betalt för varje foto skulle vi kunna köpa en bil nu.

7-årig bröllopsdag i fängelset

Idag när vi besökte fängelset på morgonen var vi ett större team. Vi kunde ta ut fyra par och deras barn. Vi valde att ta ut ett par vi inte besökt på ett tag. Det känns absurt att ha makten att välja vilka par som skall få träffas, men vi ber om Guds ledning. Men det gör ändå ont att tänka på alla dem som inte setts på en månad. Paret vi tog ut vart så glada att få träffas och det första de sa var att de firade bröllopsdag denna dag.

Han hade gjort ett fint kort till sin fru. Han är en konstnär och gör sådana här fiskar och räkor för att få tiden att gå. De är gjorda av plastpåsar och en fisk tar drygt åtta timmar att göra. Det var en dyrbar och miljövänlig present vi fick idag som tack för besöket. Men inget går upp mot minnet av att se detta par idag ta varandra i händerna och be tillsammans.

Back to school

Idag åker vi till Ramkhamhaeng Universitetet tillsammans med Inga & Sven Wikström som är här och hälsar på från vår hemförsamling. Varje gång de varit här har Gud använt dem för att nå nya nyckelpersoner så vi har lite förväntan på vad Gud skall göra idag.

Idag är också barnens första riktiga skoldag efter ett långt härligt lov. Jasmine börjar ettan! Josef tvåan och Jemima fyran. Jemima är extra glad för en norsk tjej som också börjat i hennes klass i år. Alla barnen har fått nya lärare och nya klassrum.

En dag att fira!

För tre år sedan idag landade vi i Bangkok. Men vad som är ännu större skäl att fira denna dag är att den 3:e augusti 1996 sa vi ja till varandra i Barkarökyrka utanför Västerås. Festen hölls i Stenköket, Strömsholms Slott.

"Älska varandra i nöd och lust!" Den bonaden fick vi av några fina vänner.

"Guds trofasthet varar från släkte till släkte" läste brudgummens far ur Psalm 100.

"Jag vill ge dig, o Herre, min lovsång" sjöngs av gästerna i kyrkan.

Pastor Alvar Henningson vigde oss samman. Pastor Niclas Collén körde oss i vår drömbil, en skogsgrön veteran-Jaguar i toppskick med ljusbeige skinklädsel. Föräldrar, familj, släkt och vänner kom för att fira. Idag får vi fira med varandra och våra fyra barn, Guds gåvor till oss!

Bloggat på dagen denna vecka

Om några dagar vaknar denna blogg till liv! Just nu bloggar vi på tidningen Dagens hemsida. Du kan läsa här. (UPPDATERING: Eller scrolla neråt då vi nu lagt över blogposterna hit)

Tack för att du besöker vår blogg. Vi står i en mycket spännande tid och vi ser framemot att få berätta framöver. Be gärna för oss. Vi behöver medarbetare som kan axla ansvar i det viktiga arbete vi står i. Skriv gärna om du har något böneämne!

Vilken nåd att få vara med!

Ibland hör man människor som suckar över att de borde gå i kyrkan. Men det måste man inte! Det är en nåd att man får! En hel vecka har vi väntat. Äntligen får vi träffa våra vänner och lovsjunga Jesus. Hur bra som helst! Söndagar är gudstjänstdagar för oss.

Vi brukar ofta säga att kyrkan den går vi inte bara till på söndagarna, den ÄR vi hela veckan. Det är sant. Ändå finns det något bibliskt och idag många gånger underskattat med att starta varje vecka med att komma samman och FIRA gudstjänst. David säger:

"Jag blev glad när man sade till mig: ”Vi skall gå till HERRENS hus."" (Ps122:1)

För oss som planterar en församling är vi så tacksamma att vi får ha medmänniskor som kallar sig syskon och som VILL fira gudstjänst tillsammans med oss. Vilken nåd! Vi var i början med om hur vi försökte bjuda in och få till en samling men så kom ingen. Då har vi fått haft "familjegudstjänst". Tur att vi är en hyfsat stor familj. Och så har vi en liten pudel som spär på statistiken... ;-)

Nuförtiden är våra söndagar fullpackade. Klockan nio på morgonen har vi en liten kafé samling i ett shoppingcenter i vår stadsdel. Klockan två så har vi en gudstjänst på ett litet hotell fyrtio minuter från vår bostad, men ändå vår sida staden... Klockan sex på kvällen möts vi i centrala Bangkok för ytterligare en kafésamling. Vi har vänner i olika delar av staden och varje samling har sin unika karaktär. För oss är det roligt att få ha variationen och dynamiken i alla dessa möten med människor och samhällsskikt. I Guds ögon är alla lika mycket värda, från den fattigaste till den rikaste. Och i Guds församling är vi alla syskon: studenter, generaler, husor, taxichaufförer, företagare, uteliggare, osv

Idag hade vi några nya med på våra möten. En ung kines kom och han hade aldrig tidigare hade hört om Jesus. De allra flesta i vår församling har en gång varit i hans situation. Första gången de fått höra har de förundrat börjat ställa sina frågor. Fått en bibel. Så har de fått höra mer, frågat mer, förstått mer. De har fått vänner. De har sett exempel och hört berättelser om hur Gud hjälpt andra i deras vardag. De har fått möta Jesus i lovsången. De har lärt sig be. De har fått bönesvar. När de fallit har det funnits nåd och uppmuntran. Och så växer de.

Tänk att över hela vår jord finns det människor som möts denna dag för att tillbe Jesus och lyssna på Hans ord. Men ännu finns det fortfarande många miljoner som aldrig hört om Guds kärlek. Därför behöver vi starta nya kyrkor där människor kan få Jesus-livet gestaltat och få en plats där de kan plantera sig, rota sig och därmed blomstra. Fler vill vara med, fler är inbjudna och du och jag är utsända med inbjudningskorten!

Med dessa ord vill vi säga tack för att du följt oss denna vecka och så vill vi bjuda in dig till att följa med oss hem till vår ordinarie blogg: www.godlovesasia.blogspot.com

Först publicerat på Dagen.se