lördag 6 februari 2010

Fängslande fortsättning

Det har varit svårt att fortsätta vårt liv som normalt utan att tänka på situationen för de "okända" ansiktena innanför gallret. Den senaste tiden har vi varit där, många gånger och timmar i tanken men också hunnit med att fysiskt besöka dessa människor. De är mer än ett nummer och ett namn på en person i cell. De är från alla delar av världen, många är som den förlorade sonen som nu nått svinstian, andra är flyktingar som hoppas på en annan framtid. En del sitter i denna "förvaring" under några veckor, någon har suttit där i åtta år. De flesta vet inte när de får chansen att bli fria eller kan återvända till sina hemland. En del behöver bara pengarna till deras biljetter hem så kan de åka. Men de har ingen som vill ta sig an dem. De är som kidnappade...

Ja, det krävs mycket distans för oss att inte gå för djupt i detta. Men det känns som om Jesus verkligen beskyddar våra tankar och samtidigt hjälper oss att inte bli likgiltiga. Vi kan inte hjälpa alla. Men kanske någon.

Häromdagen fick vi ett mail från en pastor i Quatar. Han berättade att i hans församling var femtonåringens pappa med (se föregående inlägg). Han tackade oss för att vi besökt mannens fru och son och att vi gett dem biblar. Vi fick gåshud. Vi visste inte att de var troende. Vi visste inte att de har en far som ber för dem. De är inte längre okända människor på andra sidan gallret. De delar vår tro. De är våra bröder och systrar.

3 kommentarer:

Margareta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Margareta sa...

Gåshud! Här med!
Gud är så STOR!
Och hans vägar och planer så mycket högre än våra.
Tänk att vi får vara med i detta stora!
Var välsignade mina älskade vänner-
Kramar till er alla!
Margareta

Pernilla sa...

Helt fantastiskt! Gud är så god och ni gör ett otroligt jobb för att utbreda Hans rike!

Guds välsignelser till er alla i familjen!

Stor kram!